Andreas Wandegren – 40 megaton
Vi har nöjet att presentera en av de mest omfattande produktioner som gjorts av RTSI, videon till låten ”40 megaton”, ett verk där 40-talet deltagare i RTSI varit medskapande i processen, från idé till produkt. Låten är skriven av artisten Andreas Wandegren och dedikerats till RTSI. Videon har spelats in på olika platser i landet men främst i Umeå och resultatet kan ni nu beskåda.
Om artisten
Andreas Wandegren har varit verksam som musiker, låtskrivare och producent i närmare 25 år. Till vardags syns han med en gitarr på magen i banden Dark Side Cowboys och Morlocks men har i många år också skrivit eget material med svenska texter. Sommaren 2016 släpps hans nya soloalbum En skugga bland skuggor, där han blandar svensk rocktradition med americana och maskinljud. Andreas vill inte ”vara någon jävla Winnerbäck” (fast han tillägger att han gillar Lasse egentligen) och vill inte jämföras med Thåström. För övrigt diggar Andreas Serge Gainsbourg och tycker att Sara Lidman borde vara obligatorisk läsning i skolan.
FRÅN ARTISTEN:
Om 40 megaton
40 megaton handlar om utanförskap, om alienation och om uppgivenhet. Om att försöka hitta vägen utan vare sig karta eller kompass i terra incognita – en okänd värld. Som tonåring hade jag väldigt svårt att hitta ett sammanhang och känna gemenskap med andra eftersom jag stack ut och var annorlunda, både utseendemässigt och vad gällde mina intressen. Tyvärr har inte mycket förändrats sedan dess och jag vet att många unga personer som tillhör en eller annan subkultur fortfarande upplever samma saker. 40 megaton är både bokstavlig och samtidigt djupt ironiserande över omvärldens bild av subkulturella personer.
Om att stötta RTSI
Att stötta projektet RTSI är för mig fullständigt självklart eftersom jag så länge jag kan minnas har definierat mig som något annat än majoriteten, någon som står bredvid, någon som inte vill vara del av det normativa standarvärdet. Under mina ungdomsår fick jag utstå mobbing, utfrysning och våld för att jag har valt att vara den jag är. För att jag har valt annan musik, andra kläder och andra intressen än vad som ansetts ”normalt” (detta förhatliga begrepp!). I skrivande stund är jag snart fyrtio år gammal och möts fortfarande av omvärldens misstänksamma blickar. Jag har tappat räkningen på hur många jobbchanser jag gått miste om, hur många gånger jag fått sämre betyg och omdömen än andra för samma prestation, hur många gånger någon på stan har kallat mig för Satan eller skämtat om halloween, bara för att jag klär mig som jag gör. Hade RTSI skapats när jag var yngre hade jag gjort allt för att få vara med och jag har både sett och fått berättat för mig hur värdefullt och stärkande projektet är för deltagarna.
Om arbetet med videon
Jag fick idén till videon efter att ha läst boken med RTSI-deltagarnas egna berättelser. Många berättelser var som tagna ur mitt eget liv och jag upplevde en djup samhörighet med deltagarna. Ur berättelserna lyfte jag känslor, tankar och ibland konkreta idéer och skapade ett löst manus för några scener som jag sedan satte i händerna på de deltagare som agerar i videon (men precis som i TV-programmet Bullen så är det inte författarna själva som medverkar i filmen.). Jag var med vid inspelningen av vissa scener, andra sköttes av filmteamet och deltagarna.